Musiskt lärande

Du simmar ur bild!

2005-09-21T14:30:00.000+02:00

Hemma

Molnklasar

Mailläsning

Någonting har gått jättesnett, står det snabbt klart för mig; jag har fått ett sådant där mail från Britt, som säger att hon och Kicke vill råka mig någon gång inom kort och prata om mina texter. Kurskamrater har reagerat på vad som står i dem. Inget mer, inget mindre. Saker brister genast litet inuti och jag gör ett snabbt svep kring min portfolio för att avpublicera alltihop, tills jag vet vad det är frågan om. Någon eller rentav några har tagit illa vid sig (man meddelas inte via ombud när någon har reagerat positivt), inte känt sig bekväm nog att berätta det för mig (så jag kunnat förstå och göra någonting åt saken) och gått till kursledningen med saken i stället, så jag nås av beskedet uppifrån snarare än framifrån.

Ow.

Det framstår allt tydligare att jag inte rott iland min ursprungliga tanke att engagera och lyfta in mina medstudenter i den här portfolion och kursledsagarliggaren som jag tänkt mig; jag har inte byggt upp det förtroendekapital som krävs för att det ska välla in andras tankar också, och det jag skrivit har tvärtom alienerat läsarna.

Jag gör några tankeöverslag, och förmodar för mig själv att förnamn som förekommit på kursdeltagare varit för oavanonymiserade. Det här må vara rent spekulativa diagnoser, men det klingar sanning inuti, och publicering är mycket känsliga ting. Det var kort tänkt att inte se längre än sin egen känsla av att namn är bekräftelse, till att namn också är "nämnas i samma andetag som"; relateras och knytas till mina egna tankar och reflexioner; sammanhang ingen bett om att få dyka upp eller målas in i.

Det klimat jag velat uppnå ska i vilket fall inte kunna ge negativa reaktioner när jag är på rätt spår, så jag har inte hittat rätt former än. Jag meddelar Britt att ridån är fördragen, och hör mig bekymrat för om det är något annat akut jag eller de kan eller bör göra redan innan vi kan ses härnäst, för att ingen ska må dåligt eller känna sig illa till mods tills dess.

Situationen blir en stor tankeställare, kring etik, att hitta och ta nya uttryckssätt i bruk för en kurs. Kanske är de relationer som formats hittills för svaga för att de ska bära så här öppet skrivande, för att jag ska veta var jag har alla och hur de ställer sig till det. Ett snedsteg är helt uppenbart: jag har inte frågat alla om lov, och på den undanryckta grunden bygger man absolut ingenting, förtroende, trygghet och tillit allra minst.

Etiska problem, både av det här och andra slag, är dock något jag vill växa i, och även om de är tunga (då det alltid rör riktiga människor och situationer), känns det bättre att möta dem tidigt, redan före arbetslivet i skolmiljön, än att möta dem rätt vad det är då man redan har schemat fullt med annat. Det är bland annat sådant här jag velat lära mig mer om.

Likväl går det alldeles för lång tid innan mötet med Kicke kommer till stånd och jag får litet mer kött på benen; inte främst var det namnen som förekommit, utan mer vad jag skildrat; personer och handlingar några inte känt sig bekväma med, alldeles oavsett hur avanonymiserade namn som satts på dem. Allt jättepersonligt invävt mellan raderna och den överhängande känslan av att man inte kan kommentera någonting, utan att också dras in i mitt privat- och känsloliv. Mitt icke huvudsakliga fokus på didaktiska och i första rummet skolrelaterade frågor, utan mer kring människa, tanke, individ, själslig och sinnlig utveckling. Att jag nog borde lägga om kursen åt det didaktiska hållet och relatera mer till kursplan och litteratur, och försöka lyfta in materialet i konkreta lärandesituationer, utveckla tankar om tillämpning i skolmiljö, med elever i olika åldrar och under olika förutsättningar.

Det är befogad kritik och det hanterades efter omständigheterna så bra det gått; att det hann gå åtskilliga dagar mellan kallelse och mötet var olyckliga omständigheters fel: en helg och på min sida en på förhand planerad vistelse i Stockholm under ett par av de dagar som schemalagts för eget arbete. Vi råkades och pratar genom ärendet, jag får en samling förslag på vägar framåt, och far hem igen att fundera vidare över saken. Att det blev en incident för mig och ett stort moln av dubier kring huruvida jag är inne på rätt spår alls och ett tillfälligt engagemangras är mer slump än något annat. Men slumpen kan vara en god läromästare.

Ett nytt åkallande av yrkesmässig professionalism, kan man också litet kort sammanfatta återkopplingen. En av de tankar jag fått med mig redan från föregående termins period av verksamhetsförlagd utbildning, men i ny tappning. Senast var jag med på raster i litet för nära kamratroll, nu har jag gått litet för nära mig själv i min studiepraktik.

Jag är inte helt övertygad om att det senare måste vara så, dock; det här täcksystemet är något av ett experiment med formen för att se hur det förändrar bilden. Tankar? För mig själv blir lärdomarna mycket fylligare mot en bakgrund av vem som gör dem och hur de sätter sig där, även om jag vet att vi alla är olika på sådana punkter.

Barns bilder, kroppsuppfattning och proportioner

2005-09-09T15:11:00.000+02:00

Bildsal 1, Key

Molnsprickning, svalt

Bildpass 1, Anita

Yay! Kursledningen hör bön; härom dagen var jag några minuter sen till ett morgonseminarium, och droppade in i bildsal ett litet efter alla de andra, för att finna att det var grupp A, och inte min grupp B, som hade första bildpasset där. Vi hade i stället musik -- jag hade läst ett schema som låg på nätet och var mindre uppdaterat än det vi fått på papper vid kursens början. Det hade inte slagit mig att det kunde bli fel åt det hållet, men Anita meddelade att hon åstadkommit ett färskt schema åt kurssidorna nu. (Tack! :-)

Sålunda kom det sig idag att jag fick ett litet från-sidan-perspektiv även på den här kursen, eller specifikt det här lektionspasset, då jag satt ut första lektionsblocket förra onsdagen när jag dykt upp mitt i det (och först vid tiofikat sökte upp resten av min grupp). Det var intressant. Grupp A hade fått en inledande teoridel med fokus åt stordia och dialog i klassrummet om skapandet; litet diskussion om vid vilka åldrar vilka erövringar görs av barn i sitt bildskapande -- när huvudfoting får armar, antar alltmer mänskliga drag, och olika stadier framgent, litet som det vi (nu, så här långt komna i kursen) redan läst oss till i ett appendix i Vygotskijs Fantasi och kreativitet i barndomen och inte längre har mycket anledning att uppehålla oss vid. I stället kastade vi oss ganska raskt rakt in i skapandet efter ett anspråkslöst inledande anförande om kroppsliga proportioner; en åttondel huvud, kön/navel i mitten, en fjärdedel vardera benhalvan.

Trivialreflexion som bekräftelse på nyss nämnda -- sätt dig på rumpan och dra upp knäna så du kan krama om dem mot bröstet -- japp, lika mycket ben som går upp som ben som når tillbaka ned till rumpan. Konkret kunskap; jag tror jag skulle kunna, om inte lära små barn teckna eller gestalta detta faktum, så i alla fall delge insikten. Det är inte så dumt att känna sin kropp. På en sexåring sitter naveln ungefär mitt på på höjden, på en fullvuxen karl, är könet mer i mitten i stället. (*provmäter*) Jodå.

A propos det där med vad man bör lära ut för vilka åldrar -- och jag bör väl för att skissera sammanhanget om inte annat i alla fall återge essensen av tanken -- jo, jag börjar i den änden. Barn skapar typiskt ganska hämningslöst vid lägre åldrar; det är det kreativa som styr; processen, handlingen och inlevelsen, utgör skaparglädjen. Det är först vid litet högre åldrar som prestationen och resultatet lätt börjar övervinna görandet vad beträffar vad som betyder någonting för barnet -- blir det fint, ser rätt ut eller som man tänkt sig, och så vidare, är det kul, och annars inte fullt så kul. Självkritikern vaknar till liv och dödar glädjen. Anita framlade att men mot den här bakgrunden gott kan invänta faktisk undervisning och att lägga någon tonvikt på teknik och proportion först när barnen börjar bekymras över att det ser fel ut, och då lyfta dem in i nästa proximalutvecklingszon.

Rimlig tanke. Fast jag tror det bor mening i att lära barn känna och relatera till sin kropp på många sätt och belyst ur många olika perspektiv, av många andra skäl än att kunna gestalta den. Det är såpass konkret, lättrelaterad-till, levande kunskap, och dessutom identitetsbyggande. Samt att man alltid har den med sig. Kroppen duger bra som alltings mått -- i alla fall fram tills dess man börjar räkna matematik i en senare skolform jag med varm hand överlämnar till nästföljande lärarkretsar i kedjan som förbinder mina förskolebarn med intellektets höjder. :-)

Nå, dagens program var, om inte kroki, så tecknande av människan och hennes proportioner. Grafit eller blyerts, stora ark, stående och sittande modell, studenterna själva turandes om att agera modellen. Jag skulle snarare nog egentligen bara se övningen i gymnasieklass eller senare, men skruvar man litet på parametrarna kan man nog ratta in de flesta åldersspann och kompetensnivåer. För dagisbarn, tror jag att jag skulle sätta barnen med gott om papper och kritor och lämna motivvalet åt var och en, kanske efter att ha läst litet saga, varit på exkursion eller varför inte studiebesök någonstans. Reproducerande teckning är nog mycket riktigt inte särskilt intressant, förrän motorik och självprestationsförväntningarna skruvats upp litet.

Detta fram till lunch.

Namn-epitet, gruppbildning och utomhusdramaturgi

2005-08-30T21:50:00.000+02:00

Dramasalen/Vallamassivet

Blåsigt, sensommarsol

Drama/sinnesövningar

Första dramapasset. Vi slår oss ned på stolar i ring, och Britt säger några inledande ord om vad som komma skall, för att så förklara en namnlek: var och en tänker snabbt ut en egenskap hos sig själva på det egna namnets begynnelsebokstav, och en rörelse till den. Var och en i tur och ordning ställer sig så upp, går in i mitten av ringen, säger sitt namn och epitet, utför rörelsen, och slår sig ned på sin plats igen.

Fort går det. Jag, som är ganska förtjust i ordlekar av alla de slag, har gärna litet mer betänketid på mig än några sekunder. Jag reflekterar gärna ett slag, i synnerhet innan jag ska söka något litet och relevant att säga, om mig själv eller andra; nu kom det litet plötsligt. Det hann kanske gå en hel minut, må vara, om man tar sig för att räkna tiden som förflyter mellan "regelförklaringen" och min tur i ringen, men man vill ju registrera vad de övriga heter och tecknar sig själva som också.

Ljuvlig? Njä, fusk, och därtill intetsägande och pretentiöst. Hjärtlig? Också fusk. Jävig? Jolmig? Bläh. Tankarna rinner genom ordsållet, utan att det fastnar mer än ett och annat smågrus; ingenting som glimmar det minsta Jag, eller äkthet. Än mindre som det kommer någon rörelsebild till, om det nu alls varit aktuellt.

- Johan, jättemysig, säger jag och kramar om mig litet mysligt, mitt i ringen. Det är inte så många som tar mer än ett litet, litet kliv framåt från sin stol. Vi är på ett ganska tidigt stadium i gruppformningsprocessen, och de allra flesta tar inte ut svängarna så mycket än. Försiktighet präglar de flesta, men några lever ut litet mer i orden, i stället. En och annan är mer hemma i det här, sedan förut -- Marina är precis samma sitt käcka utåt jag som vanligt, till exempel -- och rör sig mer fritt. Kan jag bidra till ett öppet och uppfordrande klimat, tänker jag i alla fall försöka. Och passa på så mycket jag kan att lära mig känna gruppen, som organism sett, såväl som dess individer. Jag har inte så mycket avsiktlig träning i att känna in grupper; det har aldrig föresvävat mig alltför viktigt förr, men jag finner med glädje att det tycks komma till mig, när jag försöker.

Jag har faktiskt lekt samma lek, eller en variation på den, redan för länge sedan, på ett konfirmationsläger, där vi valde djur på begynnelsebokstaven, och ledarna kostat på sig själva både lyxen godtyckligt lång betänketid (svårt att låta bli, förstås, i det att de vetat spelreglerna redan innan lekens början), och att hamna först i ringen. Missförstå mig rätt -- det är inte någon orättvisa jag ryggar åt -- jag skulle bara själv utforma passet litet mer så lekfröet sås med ett litet mått betänketid, en stund i förväg. Mer, ju större utslag den ges i vad som komma skall, i form av att normbilda på att kalla folk deras djur, epitet eller liknande hädanefter.

"Jaguar", högg en av ledarna, minns jag, och jag hade akut fantasistopp då, minns jag likaså. Inget trauma, och jag var inte jätteskygg för att bjuda på mig, mina brister och förtjänster, då heller, men det var fortfarande litet snöpligt att kläcka "Jumbo" och låta det gå som tröstpris i brist på något mer insiktsfullt, som jaktfalk eller jag vete fåglarna vad. För att vara så uselt, var det på många vis bättre än riktiga djurnamn, och jaktfalk hade jag i alla fall inte känt mig som, ens på den tiden. :-)

...Jovial? Inte heller riktigt jag; litet för käckt eller godmodigt, tror jag.

Vi är snart genom ringen, och en hel del hjärna har fortsatt sålla ord, i stället för att fullfokusera leken; jag kan inte riktigt slå av sådant här innan jag är nöjd med ett utfall; min kreativa ordleksådra är rätt fast i sådana spår, troligen sedan många år tillbaka. En liten del av att vara jag, och en jag någonstans trivs rätt bra med. Nu kommer vi till nästa punkt, ett andra varv genom ringen, där alla hjälps åt att dra sig till minnes namnet, epitetet och rörelsen, och vederbörande bara står tyst i ringen under tiden. Hoppsan -- och så är det igång. Vi klarar allihopa, utan så värst mycket tvekan eller efterhängsenhet i leden, så kanske är de flesta litet mer med än jag varit.

Leken slutar, vi delar upp oss i mindre grupper efter åldersfokus, och blir hela två grupper "lägre åldrar", cirka åtta i vardera. Först sållas dock "högre åldrar" ut, femton stycken. Noll människor återstår till resterande gruppen mitt i. Härvidlag uppdagas hur fåniga begrepp det här är, om någon inte slagits av det förr, och när någon frågar "fyra till sju?" (eller om det månne var nio) och ett flertal stämmer in ur den tidigare "högre", migrerar en knapp hälft av "högre" till "mellre", eller vad de månde ha kallats nyss. I matematik är sådant här så enkelt; i Rådande Terminologi (det där rörliga målet som döper om vedertagna begrepp som Praktik till VFU, för att nämna något, när man ruckar på någon detalj eller Bärande Idé...), jättesvårt. Men vi blir några små grupper, och sprider oss över klassrummet, för att prata ihop oss.

Om våra uppväxtorter, ett sommarminne och en hobby vi tycker om att utöva, allesamman med fokus på musiska ting -- sinnliga förnimmelser -- lukter, ljud, känselminnen, och annat att knyta berättelserna kring för att göra bilderna mer levande i ord. I tanken vaknar fantasin, och jag känner en sagobild växa fram om kajakpaddlar som skär blanka vattenytor i Oxelösunds skärgård, doften av tång i vattenbrynet, bräckt vatten som sakta rinner längsmed paddeln när man lyfter den och glider en bit, fiskmåsar som skränar över hamnen och fiskebåtar som kommer tillbaka från tidiga förvärv ännu tidigare på morgonen. Litet som ett annat sommarminne från början av månaden, slår det mig nu i efterhand, fast hemhemma i Oxelösund.

Vår grupp, eller kanske mer på mitt initiativ, slår sig ned i en liten ring på scenen med de mysiga blå liggunderlagen att sitta, liggsitta eller ligga på, och trivseln puttrar på.

Det mesta av de sinnliga infallen och vinklarna dräneras tyvärr innan jag tecknar min saga i ord och tal; jag är bättre med papper och penna, eller tangentbord, för den delen. Vad som återstår av min lilla berättelseplan är ett pålverk av stommen och talartonen jag känt in mig i; detaljrikedomen flöt bort, och stämningsöverdåderiet med att sluta ögonen i församlingen och måla upp mitt porträtt på deras näthinnor, i deras öron och näsor, i fingrarna, under stussen, vattnets kluckande mot pirer och skär, men ett eko av tanken förmedlar jag i alla fall, även om den mynnade i just inte så mycket alls, på min skala. Varför blev det så? Jag vill bli bättre berättare, men behöver mer förberedelser inför mina "framträdanden", tror jag. Och, allra mest, förmodligen, mer övning.

Många pratar om svamp, och det första sommarminne jag haft i åtanke ger jag mig inte ens på att försöka teckna a vista, så här; en morgon för knappt två veckor sedan med gryningens första ljus instrilande genom fönstret kring 06, en nära väninna vid min sida och fri kellejd utan för mycket och för pressande brådskor. I stället pratar jag litet om kvällen innan, full av rensa svamp tillsammans och hålla katterna borta från allt kladdiga restavfall, och det blir inte alls samma levande lyster kring stunden, även om den hade härlig stämning, den med. Jag har kanske litet onödigt uppskruvade krav eller förväntningar på mig själv på det här planet; vill skriva berättelsenjutning av Philippe Delermska mått i stil med Den första klunken öl, och andra små njutningar.

Det blir om möjligt ännu mindre stoff om hobby, och jag minns inte att jag skrapade ihop mer än en liten rännil ord om massage, men jag får någon följdfråga av någon om hur det kom sig att jag slog om så i bana, och blir någon stunds spinoffprat kring det, innen vi sakta mynnar ut i prat om ålderdomshem, demens, vad musiska miljöer skulle bli för äldrevården, hur litet tid och mänsklig kontakt vi förärar våra gamla och en allt längre sträcka bort från den sinnliga förankringen vi väl i alla fall tänkt hålla innan den gled oss ur händerna. Men i stället rör vi oss närmare varann på ett rent personligt plan, och det känns att näten börjar spinnas mellan oss, hur förtrolighet växer och tryggheten med varandra inom gruppen blommar. Det är vackert, och jag blir alldeles glad inuti, hur långt ifrån den formella uppgiften vi än rört oss. Någonstans handlar ändå denna dag, liksom den förra i uterummet, om gruppformation, och även om det inte är en grupp som tänkts permanentas (jag tror i alla fall inte Meg var med i min mentorsgrupp/-halva?), är det av godo.

För efter detta ska vi i dessa grupper dramatisera ett folklig sägenomspunnet väsen per grupp, valda efter eget godtycke ur en given repertoar. Vi väljer tämligen enhälligt Skogsrået, och lektionen upplöses så smått för lunch och planering i de små grupperna efter eget huvud. Vi går till Zenith och äter gemensam lunch i solsken och livliga vindar. Pratet flödar, och vi är ganska meddelsamma, allesamman. Trivsel.

Planeringsmöte i botten av Key, högläsning ur pappret vi fått om Skogsrået, mindre brainstorming om möjliga dramatiseringar, och så småningom konsensus om att det är dags att se scenrummet. Promenad vidare till Valla, mer planering, brainstorming, och vår lilla saga tar sakta form i en gestaltning med vallning av publiken mellan små stationer, utifrån vilka vi bygger en handling kring materialet, sammanvävt och vinklat för en yngre publik. Fast tjejerna leker litet med mig och söker lura mig till att gestalta vad det egentligen var Skogsrået företagit sig med mig då hon lurat bort mig i skogen innan min fru Ester lurade Skogsrået och fritog mig igen, och vi har på det stora hela tämligen roligt åt alltsammans. Det blir ett riktigt bra litet skådespel, på den lilla tid vi haft till hands, och ingen känner att vi egentligen behövt mer heller.

Dramatiseringarna skiftar; det förefaller svårare att adressera yngre tonåren, men Tomtegruppen gör ett jättebra jobb med en föreställning som inte söker involvera publiken så mycket ("pinsamt, lixom!") och går mer åt stand up comedy-hållet, om man approximerar grovt, ena gänget ger en ganska musisk Näcken full av böljande sinnesbilder, och gymnasiegruppen en skicklig parallell på Trollen då och nu. Det är litet blåsigt och svårt att höra bitvis, men fortfarande riktigt bra.

Hempromenad två och två i nya konstellationer, pratandes reflexioner och funderingar kring det vi just gjort och sett, och i dramasalen återsamlas vi för att tillsammans ha en liten avslappningsövning, och ytterligare litet prat. Stolar i ring igen, litet lugn musik, och Britt pratar, litet inbjudande till passivisering och avslappning av kroppen, på stolarna, för att visa att det går.

Jag provar sjunka ihop till halvliggandes, och känner ett styng i rygg och nacke på samma gång. Ögonblicksreflexionen målar mig en fantastiskt tydlig bild av precis hur mina händer och massagegrepp skulle koppla någon annan med det här, och det känns en smula förlorat att inte kunna vara för sig själv vad jag kan vara andra, men jag blundar och tar i alla fall ett nackgrepp som löser upp axelknuten, under tiden resten av kroppen får vila, och blir tyngre. Vi ledsagas vidare tillbaka genom dagen, mot en plats, eller en stund då vi verkligen trivts; ett litet reservat, fryst i tiden, att vila i just den känslan. Jag kopplar kramar under dramat, fryser dem en och en och smakar på dem på nytt. Härligt. Solsken spelar över alltsammans, och allt kringsammanhang tynar bort litet grand till.

Vi återförs sakta till dramasalen, och bjuds prata med intillvarande om var vi just var. Jag pratar litet med Stina, och finner, litet till min förvåning (Stina är jag redan ganska du och trygg med sedan tidigare kurs) att nej, jag har inte riktigt ord för den scen jag valt, och målar en annan trivsam tuva med blåbärsris som jag legat i inför min räddning från skogsrået -- också en trivsam stund, om inte samma -- och förvånas litet över att nej, jag har kvar litet mer murar att riva själv än jag trott.

Varpå skoldagen är slut.

En liten rännil ur min mentorsgrupp söker upp Anita för att boka in oss att se några videoband vi väntas ha sett och diskuterat innan ett kommande seminarium, och sen ger jag mig ut på promenad i Key-huset för att uppsöka språklabet, där jag sett micar att spela in sig med, vilket jag tänkt göra för att bearbeta musikföreläsningen härom veckan -- vi har nämligen meddelats att våra LiU-kort ska gå till alla salar i huset, undantaget musiksalen, och jag tänkte förtjust att det ju genom denna eminenta sals existens inte gjorde mig någonting. Det visar sig tyvärr fel; det avsåg nog ESI:s salar allenast, och språklabet släppte inte in mig, liksom inte heller musiksalens små övningsrum ville släppa till.

En annan dag efter samkväm med någon lärare, kanhända.

Och tills dess har jag ju en hel del annat att nedsänka törstiga tentakler i, i form av massor av litteratur. Möjligheternas barn verkar riktigt lovande, av vad jag läst hittills.

Kortintro om portfolios

2005-08-26T14:31:00.001+02:00

Bildsal 2

Svalt höstigt

Seminarium, Kicke

Portfolio: en process, metodik, och i vårt fall examinationsform. Inga egentliga nyheter för min del; båda TVÄS-kurserna Kommunikation och Estetiskt Lärande från i höstas hade samma bärande idé, med den lilla skillnaden att jag den här gången känt mig riktigt sugen på att göra någonting kul av det.

Även om det är en attitydförändring från min sida, har jag känslan av att den föddes i vad som förmedlats om formerna kursen kommer anta. Den här omgången har vi dels fått en konkret, överblickbar bild som tar upp vad som ska vara med i portföljen, dels hållit det här inledande seminariet och fått framkasta egna funderingar, och, av vad jag sett hittills att döma, inte fått en massa pekpinnar om sidantal hit och dit i de olika delmomenten. Ju färre pekpinnar dess större upplevt ansvar, och dess mer motiverad blir i alla fall jag att göra mitt bästa, snarare än uppfylla någon kvot.

Som jag ändå kom på idén att följa kursen med en blogg igår kväll och kastade ihop ett första utkast, passade jag på att förankra idén på seminariet och fann, som jag väntat, att visst låg det inom frihetsgraderna om jag så ville. Jag har en trivsam känsla av att det här kan ge ESI litet god PR också, även om det inte är något syfte från mitt håll; jag hade gärna läst något i stil med vad jag tror det här kommer bli innan jag valde inriktning, även om jag inte tror att det fått mig att välja annorlunda. Det brukar vara mycket intressantare att se kurser genom andra studenters ögon än genom formella och ofta vare sig särskilt lätthittade eller genomarbetade universitetssidor, i synnerhet på filosofiska fakulteten. Vi har ju tyvärr vare sig D:arnas välgenomarbetade Komplementära boken, eller för den delen tekniska fakultetens oumbärliga schema på nätet att gotta oss åt. (Märkligt att inte filosofiska fakulteten velat betala för att få sina schemata där; det känns som att det borde kosta enorma mängder arbetstid och strul när schemat ska nå alla studenter och informationsflödena bara fungerar hjälpligt.)

But I digress. Ytterligare prat om portfolio, om opponering, låna och läs gärna litet Portfolionytt eller någon avhandling som tidigare år varit obligatorisk kurslitteratur, ett litet lass infopapper, och så gick en frågerunda runt hela klassrummets U-formade bänkuppställning. En ganska rask historia; det var inte många med mig som kände att de hade någonting att fråga om.

Vi pratade ett slag om brännboll, vår så charmerande, och ur fysperspektiv tydligen tämligen usla, :-) nationalsport. En sak som slog mig under genomgången -- Kicke såg nogsamt till att förädla varje tanke någon tog upp till en liten kråka på tavlan, tills tillströmningen nya tankar och aspekter (vi hade ombetts problematisera sporten under en liten individuell respektive bikupsdiskussion dessförinnan) började ebba ut och hon gick vidare mot nästa ämne. Gör inte det, och tröskeln höjs för att räcka upp handen och bidra med någonting nästa gång höjs för den som inte hörsammats. Vettigt.

Isbrytande i utomhuset, namn, och relationer med stenar

2005-08-25T22:39:00.000+02:00

Molnigt, regnlöften

Vallamassivet

Utedag

Så många namn! C:a 50 man starka, gav vi oss av från baksidan av Key, på ett led. Kursens första egentliga aktivitet, en utedag med Kicke och Gunilla i skog och mark, och ett lekprogram fullmatat med stoff och insikter av alla de slag -- en del vi snappar upp, än fler som går oss förbi -- allt sätter sig inte på en gång, och vi har en lång väg att vandra (bildligen; mellan Key och Valla är det inte många hundra meter). Med litet ställtid och mycket reflexion, torde dock mycket ta mark någonstans. Jag hoppas vi kommer dela våra insikter lätt och fritt.

En lång organism av glada ungdomar ringlar i gåsmarsch iväg österut. Vart tionde steg tar förste man ett steg åt sidan, och låter resten av ledet passera, innan han åter tar plats längst bak i ledet, efter att ha hälsat på var och en vid namn, och skakat hand. Repetera tills organismen nått eller närmar sig målet och bryt när alla stannat lika många gånger. Tysta rättvisor som ingen särskilt nämnt men som likväl höljer bra lärdom för den som lägger märke till dem. Vi skulle kunna prata ihjäl oss om alla små detaljer och vad som ligger bakom dem, deras implikationer och annat, men det här är handling i praktik, praktik utan teorikapsel och var mans smörgåsbord små insikter. Ett teoriavsnitt skulle aldrig bli lika rikt på det här planet, och tiden skulle helt enkelt inte räcka till, i vilket fall. Jag känner att jag gillar den här tysta kursplanen; den harmonierar med mig som människa och väcker tanke och fantasi till liv på ett sätt litteratur sällan gör.

Tio steg är väldigt litet. Femtio människor är väldigt många. Femtio namn är ännu fler, och jag vill lära mig namn i små doser jag kan känna in och låta sakta sjunka in i mig, allteftersom jag får någon kontur av människan bakom namnet att hänga upp dem på. Det här blev mer ett vattenfall och en datachock -- en kalldusch, om man så vill -- och oräkneliga gånger stod jag öga mot öga med en människa jag inte för mitt liv kunde gräva fram ett namn på ur korttidsminnet. Namn höljer massor av visad respekt och bekräftelse, och jag måste nog hitta andra attityder för att tackla sådana här situationer för att kunna anpassa mig till dem. Men det är inte något högt rankat mål idag; att tänka och känna in metod, resultat och effekt är alldeles lärdom nog.

Med kanske tio-femton meter mellan hälsningarna, eller tio-femton sekunder, tror jag att varje namn kunnat få litet högre verkningsgrad och sjunka in litet tillsammans med minnet av vem man just mött, hälsat på, ögnat, känt, förnimt, associerat; kort sagt, litet mer än att knappt ens hinna bryta med det föregående och stålsätta sig för nästa möte man lätt paniskt försöker famla efter från förra passagen för några minuter sedan. Ett dubbelnamn, Lisa någonting. Jaså, Liselott. Någonting Ann-. Nehej, som slutade på -anne; Susanne. Gång efter annan.

Bara sju av oss som är pojkar. Idag, i alla fall. Jag lärde mig allihop (jag kände ju redan hälften), men hade mycket hellre lärt mig alla tjejerna i stället. Jag har lättare att relatera till tjejer. Men hjärnan famlar nog efter minsta halmstrå att haka fast minnet kring och ta till sig; undantagen är alltid mycket lättare. Hur får man alla att bli ett undantag? Gaelle med det vackra leendet. Fredrika med det charmerande efternamnet -- hade jag kommit ihåg det just då, under vandringen, hade jag med säkerhet kunnat fästa henne i någon liten vrå av hjärnbarken med ansikte och allt, men nu gjorde jag inte det. Dalia som gick bakom mig i ledet och titt som tätt ekade påminnande var gång någon inte mindes henne, dito Svetlana en bit framför. Repetitionen lärandets moder. Men kommer jag ihåg hur Dalia ser ut? Är allt jag lärde mig att hon gått bakom mig, på väg mot Vallamassivet, en dag i augusti mitt andra år? Ow.

Ah, Gaël, rättar mig listorna nu. Fast i mig hamnade hon i Frankrikes välklingande land en varm sensommardag doftandes nybakta patéer bland småstadsväsendets sus och dus. En känsla, kopplad till en liten vift av en tanke och förankrad i ett utseende. Mycket löst förankrad; skulle vi inte händelsevis få korten utskickade, förresten? Eller var det månne tal om att de skulle ligga en tid på hemsidan, var nu den månde hålla till? Det vore guld värt en stund som nu.

Och så alla de namn man borde haft kvar från tidigare kurser; människor som redan bor i hjärnbarken någonstans sedan förr; Stina, Freddie, Eva-Lisa, Petra, Anette, Tuva, Tove, Erika, Marina... Jag tror bara det var Stina jag aldrig bommade av dem en endaste gång, av någon anledning associerad i mig med ett högt elfenbenstorn i Haga Sofia; en slags elegans hon på något vis förkroppsligar, och en fyr för minnet. Alla andra lyckades namnstress, ställtidsbrist och andra omständigheter svepa bort minst en gång var, och Erika tror jag inte att jag fixade en enda gång. Trots att jag vet mycket väl att hon heter Erika. Kanske om jag försöker förankra henne i systerdotter Erika, hennes namne?

Poäng för gruppen som på eget initiativ började spela Mäster i en av de mikropauser som ofelbart uppstår under sådana här dagar. Hade det funnits någon reaktionstid där, hade det varit kul att ta upp samma tråd och öva litet extra. Överinlärning är aldrig fel. Jag förmodar (ogrundat) att de hade Freddie att tacka för den inspirationen.

Hurpass vi infriade dagsmålet bonda litet och luckra upp alla inledande osäkerheter, riva murar runt oss själva och hälsa på litet hos varann återstår att se, men vi kom en bit på vägen i alla fall; smågruppspromenaderna med enkla frågeställningar här och där på kartutmärkta obemannade stationer nådde nog längst på den fronten. Charmigt, hur lätt det är att få oss att göra saker, när vi tror att vi löser uppgifter. Jag undrar hur väl det fungerar i åldrar som inte indoktrinerats i våra tankemönster under lika många år -- på oss gick det hur bra som helst; jag tror inte det var så värst många av oss som kom på tanken att själva syftet var att promenera omkring i grupperna och prata strunt, högt och lågt, samarbeta om kartläsning, dela med sig av vad man råkar veta om skog och natur, eller på andra sätt locka oss bryta isen. Jag kom rakt inte på tanken då, i alla fall. En sak är dock säker: det här gav ordentlig skjuts åt grupprocesserna som alltid uppstår när nya människokonstellationer försöker ta reda på vad de blir tillsammans och i förhållande till varandra. Klar katalysator.

Vad jag fann rikast på dagsprogrammet var dock blindvandringen. Två och två, en leder den andra en bit upp i skogspartiet och väljer ut någonting åt henne att känna på en stund, återvänd, öppna ögonen och låt henne försöka spåra upp vad det nu vara månde. Tillitslek, sinnen i spel och olika människors olika sätt att relatera till omvärlden som avtäcks litet försiktigt. Jag blev först ledd en bit upp längs sluttningen av Meg, och bjöds känna en sten av kramomfång, täckt av mjuk, vänlig mossa och med bara ett par skrovliga partier. Som Kicke senare skulle kalla det, att forma en relation med föremålet -- och även om hon försökte smyga in det med brasklapp för fåneri under folks förmodade flumtrösklar, handlade det om precis det: jag själv och stenen -- jag omfamnade den, och den blev konkret för mig. Inte visuellt, men jag fick samma slags känslobildspråk att fästa den på min inre karta, inte olikt vad som händer inuti när jag kramas, kelar med och smeker dem jag tycker om och står nära. "Relation" är helt enkelt ett jättebra ord, oavsett vad andra konnotationer det har i relationsliv.

Det enda andra jag registrerade under min blindpromenad, var hur jag omslöt mig av en vänlig varm känsla av tillit för att hon styrde mig, och tog hand om alla obetydliga svårigheter jag inte själv var förmögen att uppfatta; grenar som hängde ned, stenar framför fötterna att ta det försiktigt med, stanna före och runda träd som står i vägen och så vidare. Det enda jag lade märke till av navigeringen var på plus/minus nittio grader när åt vilket håll vi gått; i övrigt hamnade alla mina förnimmelser på känsloplanet. Jag till och med njöt av det. Det är vackert att få visa, eller visas, tillit.

Hon, å sin sida, hade örnkoll på åt vilket håll jag förde henne. Hittade rötter och stenar jag talat henne förbi utan incident, följde precis samma stig vi gått, siktade direkt den vinkel i gärdsgården mot kohagen bort till Gamla Linköping jag låtit henne bli du med, men tog en första säkerhetstitt på en öppning i motstående gärdsgård, innan hon återvände och konstaterade att det var här. Vad annat som rört sig i hennes inre frågade jag inte ut henne om, och för egen del ägnade jag en bra stund åt att gå omkring och söka av ett stort område fullt av stenar efter den som tappat skon vid tolvslaget. Eller stämde in på mitt känslosignalemente, om vi så vill.

Min kram (som volymenhet sedd) är tydligen inte fullt så stor som den motsvarande känslobild jag får när jag omsluter någon; det är större för mig känslomässigt än famnen är i mätbart omfång, så att säga. Sådant lurar lätt hjärnan, även om jag hittade rätt, till sist (och utan att ha trott mig funnit rätt sten dessförinnan). Fast jag tror en kram är ett rätt dåligt storleksmått, ändå; den har liksom en tendens att passa vad man än fyller den med. Men likafullt var det ett intressant sätt att bli mer du med sina egna sinnesintryck; man upplever inte lika tydligt hur väl man känner eller inte känner dem, när man hela tiden litar så mycket till synen.

Eller kanske är kramen ett rätt bra mått, i alla fall för mig -- hade jag följt känslan och bett någon körkompis låna sig för en kram när jag förra hösten skulle köpa den charmerande tröjan jag hittade åt Maya på La Redoute (nej, vänta, det måste ha varit något mer italienskklingande) i Milano, hade hon nog inte fått en för liten storlek, det kan jag nästan svära på. Och de hade i alla fall inte kunnat tycka att jag var gulligare än de redan tyckte just då, så det var korkat att inte ta till den extra måtthjälpen när min känsel ändå säger mig så mycket mer än mina ögon gör. Det blir många parenteser, när man börjar nysta i de här tåtarna.

Jag tror jag gillar musiskt lärande.

Förväntningar på kursen

2005-08-24T22:50:00.000+02:00

Hemma

Sommarnatt

Nedteckna förväntningar

Det är dags att nedteckna vilka förväntningar jag har på den här kursen. Ju mer jag funderar över saken, dess mer, fler och större inser jag att de är -- långt högre än de jag haft på många tidigare moment under utbildningen. För att teckna litet sammanhang, kan nämnas att jag redan tidigare gått två tvärvetenskapliga kurser ESI gett, Kommunikation - uttryck, funktioner och lärande och Estetiskt lärande, tio poäng vardera, och fått ett mycket gott intryck, inte minst av (i mina ögon) den dolda kursplanen att odla och väcka människorna i skalen. Att slå hål på bubblorna folk gömmer sig i, och forma tätare grupper med högt i tak och god samarbetsförmåga. Att forma tillåtande och välkomnande miljöer. Det är just sådant jag vill uppnå med min lärargärning, så att läsa ett helt år med sådana förtecken pryder sin plats högt uppe på önskelistan.

Det här är mina förväntningar på kursen före sovring och avvägning mot kursplanen, det vill säga ett icke målförankrat skisserande om vad jag tror att jag kommer möta och tillägna mig, och vill, för den delen; den som vill sovra bort bruset och ta del av resultatet av kursuppgift ett: att relatera mina förväntningar till utlovade explicita kursmål, stryker i tanken ett streck över de sista punkterna, från "personlig utveckling" och framåt, som jag inte tror jag finner direkt konkret täckning för i kursens måldokument. (Kanske är jag något stram i den inskränkningen, men med en hel del luddiga -- och nödvändigtvis så! -- mål, är jag hellre för snäv än för bred i tolkningen, vad formella uppfigter anbelangar. Att sen jag själv anser att exempelvis "tillägna sig förmåga att reflektera över musiska lärandeprocesser" i sig innebär en hel del personlig utveckling, för att nämna något, sätter jag härmed inom parentes ett slag.)

Jag tror jag kommer möta och tillägna mig en praktisk-estetisk attityd: att göra, inte resonera eller teoretisera allt.

Kreativt ledarskap. Finna mönster att stimulera tillväxt, synapskopplingar och mina elevers kunskaps-/färdighetstörst.

Frigöra kreativitet från hämningar, avlära den som tror hon inte kan sina vanföreställningar, visa att allt inte är att kunna, utan att väldigt mycket handlar om att vara, njuta, eller göra för glädjen i handlingen i sig.

Få en enorm repertoar aktiviteter som ger stor utväxling för sinnena, och därmed människorna inuti, eller bakom. Lära mig visa mina elever vägar till sitt eget identitetsbildande.

Personlig utveckling. Att få fler bitar på plats om människan; jag, du, vi och de större system vi ingår i.

"Lärande" är ett så litet ord. "Växa" är större. Mina barn ska växa som människor, deras tankar, idéer och drömmar ska växa till verklighet, och det ska växa kunskaper och färdigheter på dem som ogräs det bara inte går att få stopp på.

Genom mitt eget växande längs samma väg, vill jag bli en ännu underbarare människa (övning: slog det upp en Jante i dig, då du läste de orden, fundera över varför. Vill du ha honom kvar där?), kärleksfullt förgrenad mot solljuset.

Och så vill jag lära mig bli en lika god trädgårdsmästare själv för andra. Hur jag stimulerar andra att ta rodret i sina liv och sträva dit de vill, längs vägar som sträcker över mycken glädje, goda minnen, vänner, upplevelser, insikter, lust, stimulans, tilltro, anda. Människor som säger att va fan, och gör någonting. Människor som spränger ramar och schabloner, lagar trasigheter, snarare än kryphålar genom dem. Medborgare som är, gör och äger sitt samhälle, tar och delegerar ansvar.

Jag vill förvärva kunskaper och insikter, didaktik och fingertoppskänsla för människor, som jag kommer ha nytta av vare sig jag blir förskollärare, företagschef eller politiker.

Jag vill ge tillbaka Sverige sin förlorade musicitet.

...När börjar vi? :-)

De här punkterna har en problematisk skuggsida. De är just förväntningar, inte formulerade som mål, redo att bockas av som en checklista efter kursens avslut. Borde de egentligen bli det? frågar jag mig. Jag tror det är bra att ha bådadera, och att skilja dem från varann. Punkt fyra kommer jag i alla fall kunna sätta en bock för, när jag nått fram, det känner jag mig ganska säker på.

Välkomna! -- en inledning, att läsas först

2005-08-20T00:00:00.000+02:00

Berättarfåtöljen

Inomhusligt

Introduktion

Det här är en kurs för att prova saker, intalar jag mig -- och en av de saker jag vill prova är vilka former man kan -- jag kan -- stöpa mitt, såväl som andras, lärande i. För egen del är det också vilt experimenterande vad beträffar huruvida den konfiguration tankar, drömmar och viljor som ligger till grund för min lärarbana också bär mig, eller om vi vid resans slut kanske finner att jag borde ändra kurs, mot författande, själslig utveckling, kroppsterapi, eller något annat som också drar i mig.

Det kommer alltså bli en brokig och högst personlig portfölj, fulladdad med tankar, känslor, funderingar och reflexioner, icke allenast med Nyttan mitt i blickfånget hela tiden, men hoppeligen därmed heller inte utan att beröra den allt som oftast med. Om nu ett så okomplicerat destillat alls finns som koncept; jag tror själv att en stor del av vad det vill säga att bli en god lärare handlar om att se och förstå mycket, ur många perspektiv, samtidigt.

För att inte i onödan lasta läsaren med på tok för mycket av de här varorna, har jag valt att lägga en del av utsvävningarna som rör sig på ett något mer (och här någonting av mer personlig natur -- inte omöjligt något du helst sluppit veta om mig, så öppna inte luckor bara för att det går, om det känns olustigt att komma för nära inpå) plan, eller av utomämneslig, (det må vara en rätt ful anglicism, men jag tyckte "offtopic" gjorde sig bättre som markör) karaktär, bakom små knappar man kan trycka på, om man verkligen vill se vad mer som var skrivet där. (Det är garanterat ofarligt att prova på den här sidan, och jag tror var och en väljer bäst själv vilken sorts läsupplevelse hon trivs med, efter eget huvud.) Sammalunda, har en del text hamnat bakom knappen (där reflexionen är personlig, men näppeligen stötande). Jag vill tro att det här på det hela taget gör det såväl intressantare som bekvämare att plöja genom den här portfolion.

Vi kommer utforska begreppet portfolio litet, och kursen i universitetets tappning har även valt att vrida litet på konceptet, till att göra denna portfolio till ett examinationsmoment, snarare än blott ett förvar för och en samling av de moment och alster vi själva vill ha med oss inför framtiden. Det här är min portfolio; ett, i min förhoppning, levande öppenändigt dokument, som kan ta vid där jag och kursen slutar, om den hamnar under andra läsares nyfikna och inspirerade ögon -- och bli ett forum för vem som vill vara med, helt enkelt, att spinna vidare på de tankar och de moment, upplevelser och övningar som skildras här.

Sålunda har den här portföljen också en liten uppsättning ramar, inom vilka jag själv måste hålla mig i brödtexten (för att möta kursens krav), medan jag lämnar fria händer åt den som månde vilja kommentera eller fylla i där jag lämnar ordet ifrån mig. Alla namn på studenter och elever är fingerade (vilket de beklagligtvis inte varit under hela resans gång, men vilket åtminstone faktuellt är reparerat nu). Den som drar egna strån till stacken väljer själv namn eller pseudonym åt sina bidrag; jag kommer inte ge mig in och redigera dem, mer än på sin höjd för att städa bort kommentarer eller spam som strider mot lag eller god netikett, i den mån och i vad tid jag kan och uppmärkssammas på sådant.

Med någon tur kan den här portfolion också ge litet nätlig marknadsföring för dels Linköpings universitets lärarutbildning, dels dess profil för musiskt lärande som den följer, dels den estetiska institutionen som ger den; de torde samtliga må bra av ett litet större fotavtryck på nätet, har jag många gånger känt. Ikonerna i sidhuvudet tar dig till LiU, ESI och musiskt lärande-profilens respektive hemsidor; de förra två är deras eget bildmaterial, medan de korslagda basklaverna är min egen skapelse, för att jag tyckte att det fattades en grafiskt hemvist för profilen. (Åtminstone för mig signalerar den kreativitet och sinnlighet, i min mening basen för det musiska. Men nu är det väldigt mycket eget tyckande, vilket luktar litet unket i högskolesammanhang.)

Med dessa inledande ord vill jag hälsa var och en välkomna att ta del av det här arbetet. Den här portfolion. Den här kursen. Stjäl flitigt, så länge ni gör något bra av det, men lämna gärna någon referens till källan, för den som vill upptäcka mer av stoffet som ansamlats här. Låt er väl smaka, och glöm inte bort att ha roligt!